Poetik
På våren under fjärde året läste jag en liten kurs där ett av delmomenten var att formulera en personlig poesi, ett förhållningssätt till arkitektur i skrift. Genom att studera olika litterära röster (polemiska, emotionella, poetiska, rationella) inom både fiktion och facklitteratur och genom små skrivworkshops där vi tillsammans granskade våra texter kom vi närmre vår egen personliga arkitektoniska hållning. Slutuppgiften vad att göra ett litet häfte som praktiserade/reflekterade/mediterade/kretsade kring dessa frågor:
Vad är målet med arkitektur? För vem/vad?
Vad är arkitekturs första/primära handling? Vad är dess sista/ultimata?
Min text blev en reflektion kring hemmet, att ett bra hem ska ge utrymme för den boende att känna sig trygg och växa. Det tror jag är arkitekturens både primära och ultimata handling.